tisdag 27 december 2011

söndag 18 december 2011

Julstök

Mycket med julen just nu. Det enda jag funderar över är nya klubbor. Just nu i bagen har jag bladklubbor från tidigt nittiotal Tour Edition. J2 - J9, sen wedgar 52 och 58 grader. Driver 9 gr, Spoon 15,5 ger och Hybrid 19 gr, som är av modernare snitt.

Sen hybriden kom in i bagen har järntvåan använts mindre. Så det blir väl ett set med J3 - PW. Får se vad det blir. Tycker Mizunos TP-klubbor är fina, men kanske att jag ska göra det enklare för mig...Nikes VR-Combo ser också attraktiva ut. Men jag kan knappt leva utan långa järn. Hoppas man kan köpa en järntrea löst till dom klubborna.

tisdag 6 december 2011

måndag 5 december 2011

Simulatorgolf

Satt i ett mötesrum i fyra timmar.



Rimligt att spela The Old course efteråt. Den är ingen större utmaning i simulatorversionen. Det blir Pinehurst No. 2 nästa gång...



Kul är det hursomhelst! Drivern går kortare och järnen längre vilket är lite märkligt. Puttningen låter jag alltid datorn slumpa.

torsdag 1 december 2011

Skitförkylning

Ingen träning av något slag på ett par dar nu. Grrr.

tisdag 29 november 2011

Halvtimmespass

Lite inomhusträning på Golfpunkten idag. Bra hall. Bättre än bollträffen i början. Mot slutet satt det dock. Brukar gå från kort järn och uppåt till driver och sen samma väg tillbaka. Så att man börjar och slutar i lågt svingtempo.

söndag 27 november 2011

Ett sätt att bli bättre

Att springa. Som junior var min starka sida att spurta IN. Det kräver kondition. Glad att jag gav mig ut på en 5 km-runda i regnet idag!

fredag 25 november 2011

Toppbanor i Sverige

Hittade via Tobias Bergman (länkad till höger) en blogg (länkad till höger) om en kille som vill spela alla banor på topp 100 listan (sa jag att han var länkad till höger?). Han har lyckats med 99 (Augusta återstår). Jag satt och läste hans blogg hela kvällen igår. Superspännande. Jag har varken tid eller ekonomi att genomföra ett liknande projekt, men jag kollade på topp 50 listan över svenska golfbanor och inser att jag har väldigt mycket kvar att upptäcka i Sverige. Det har helt enkelt byggts en del golfbanor under dom tio år jag var borta från golfen.

När jag granskar topp 50 hade jag bara spelat Bro Bålsta på plats 31-50. Så jag stryker dom och ägnar mig åt topp trettio. Så här ser det ut:

Återstår
1. Bro Hof Stadium
3. Vasatorp (Tournament course)
6. Visby
8. Hills
9. PGA National (Lakes)
10. Elisefarm
12. Grönhögen Golf Links
13. Sand
16. PGA National (Links)
18. Vidbynäs
19. Kallfors
20. Bro Hof Castle Course
21. Vallda Golf & Country Club
24. Ombergs golf
25. S:t Arild
28. Varberg
30. Forsbacka

Har spelat
2. Barsebäck
4. Falsterbo
5. Halmstad Norra
7. Ljunghusen
11. Kristianstads
14. Bokskogens Gamla (ombyggd)
15. Frösåker
17. Torekov
22. Svartinge
23. Ullna
26. Rya
27. Flommen
29. Arlandastad Mastersbanan

Så det får bli ännu ett mål för 2012. Att spela fler banor på listan. Mest spänd på Bro Hof, Hills, Sand, PGA National och Elisefarm. Kanske kan klämma 1 eller 2 av dom. Och Vidbynäs som ändå ligger i Stockholmsområdet.

torsdag 24 november 2011

Stats Hagby

Stats:
36 slag (+1)
Greenträffar 7 av 9 (78%)
Fairwaträffar 5 av 6 (83%)
Puttar 17
Up and downs 0 av 3 :(


Snygg avslutande järnåtta ledde till en enkel birdie på sista hålet

Nio hål på Hagby

Golf i Stockholm. I slutet av november. Kors i taket.

måndag 21 november 2011

Banbesök Anfi Tauro Golf

27 miljoner euro lade den numera framlidne norrmannen Björn Lyng in i projektet Anfi Tauro Golf där man rätt och slätt skurit ut ett golfbaneprojekt ur ett berg. Skicket är väldigt bra i alla delar av banan. Stimpen låg på nio, vilket dom skulle kunna få ner om dom var intresserade av det.

Det finns fairway och sen är det wasteland med grus, kaktusar och palmer. Där ska man inte ligga. Banan är inte så lång knappa 5900 meter från gult, men dom spektakulära hindren gör banan till en stor utmaning.

Jag får nästan aldrig för mig att fotografera på en golfbana, men här skulle jag kunnat göra det på varje hål om det inte var för själva spelet. Därför har jag lånat några bilder från klubbens hemsida också.

Banan börjar med sex-sju relativt överkomliga hål.

Fjärde tee är banans första "photo op".

Svårt att förstå hur högt upp detta är. Jag slog en perfekt drive som aldrig slutade flyga. Den stannade sedan efter en decimeter på fairway. Slog en dålig järnnia till foregreen och treputtade mig till ett över par för ronden.

Efter detta hål tänkte man vackrare utslag än så här blir det nog aldrig. Men så klev man upp på utmärkta par 3-hålet med nummer sex och möts av den här utsikten:


Hade rundans enda greenmiss på en par 3:a i Wasteland vänster om 6:e green. Här var gruset så pass djupt att jag slog andraslaget som ett bunkerslag till två meter ovanför flaggan, vilket resulterade i en tuff par putt som smet förbi.



Översikt över en bit av dalen. Min värsta bit skulle det visa sig. Där det korta tionde längst till vänster i bild innehåller ravin på två sidor fairway. Fina korthålet 11 (i mitten) där jag hade par och sen det smala tolfte en par 5:an som klättrar upp längst in i kilen på berget. Tre järnslag, men jag lyckades dra mitt andra slag upp på berget och försökte spela bollen från sten. Det gjorde ont och resulterade i en trippel.

Efter tolvan kommer man upp till trettonde och så högt upp kommer jag aldrig gå på en golfbana igen. Med darriga händer satte jag den lugna, nergreppade järnsexan på green. Det är verkligen ett stup vänster om green. Därav staketet. Skyltar med "DANGER" var inte ovanliga runt banans många raviner och stup.




Efter paret på 13:e, när man för tionde gången tänkte: "nu kan det inte bli vackrare", så kommer hål 14. I mitt tycke den vackraste vyn från tee. Återigen, det går inte att förstå hur högt upp man står här på 14:e tee. Layouten på det här hålet är väldigt bra dessutom. Högersidan är svår att hålla och man måste vara lång, men då får man ett lättare andraslag mot green på denna par 5:a.



Och här är en bild på greenområdet på 14:e.



Avslutningen på respektive niohålsslinga är en par 5:a dogleg vänster. Bägge hålen utmärkta och roliga att spela. Par 5 golf när den är som bäst.



Ovan en bild på det 18:e. Jag siktade mellan det stora och dom små träden fick på en perfekt draw och vad som hände sen vet jag inte. Jag vet bara att jag hade 89 meter till flaggan för mitt andra slag på denna 472 meter långa par 5:an (som ju mäts runt i doglegen). Satte wedgen till 3 meter och tyvärr tittade eagleputten ner i koppen. Tap in birdie avslutade en svängig rond där jag borde spelat bättre, men aha-upplevelserna av att spela Anfi Tauro gör nog att man tjänar fem slag andra varvet man spelar.

Anfi Tauro kan vara den bästa bana jag spelat. Det är åtminstone den mest spektakulära. Gran Canaria är väldigt långt borta, men jag ska spela detta monster igen.

Golf på Gran Canaria

Spelade med Ving lite golf på Gran Canaria förra veckan. Det blev tre banor: Meloneras, Anfi Tauro och Salobre Sur. Det var otroligt kul. För en person som uppskattar sporten golf (även om jag också uppskattar härliga människor som tar en whisky i golfbilen) så kan jag ibland tycka att jag hellre får en banguide när jag checkar in än att någon putsar klubbarna när jag kommer in på 18:e. Men visst servicen är nog inte anpassad för riktigt min målgrupp.

Banorna då? Jo, jättekul. Helt olika upplevelser. Gemensamt för dom tre är att det börjar ganska enkelt och avslutas mera spektakulärt. En annan sak som är kul är att banorna ligger relativt högt och att det är väldigt varmt = man slår lååångt. Jag tvåputtade för birdie ett flertal gånger på både par 4 och par 5 hål under veckan. Då är golf kul. (Fast golf är också kul när man har järn 4:or in på par 4 hål.)

Meloneras ägs av Lopesan som är en koncern som ägs av en väldigt rik spansk familj. Här finns alla förutsättningar för att bygga något. Det är i princip omöjligt att slå bort en boll första nio. Det är bara fairway och palmer överallt känns det som. Två korthål mätte under 90 meter när jag spelade. Är oftast försiktig med att spela från backtee nuförtiden, men här skulle jag verkligen gjort det. Gick parfemhålen under par och spelade mycket wedgar. Andra nio däremot ligger utmed Atlanten och det är raviner ner mot strandbanken. Hål 12-14 är riktigt bra och vackra golfhål. Det var långsamma greener som jag ofta ogillar att spela på, så lite "gubbabana" är nog mitt slutbetyg. Sista nio är helt klart värt €115 bara dom, men ändå hamnar denna banan på tredje plats under veckan.

Salobre ligger en bit upp från havet och böljar fram och tillbaka i en dalgång. Banan är mycket trevlig. Lite dåligt skick på tees, men jag gillade banan, men det var en sån där som man kanske inte kommer komma ihåg så mycket. Det är enda 36 hålsanläggningen på Gran Canaria och dom kommer göra en del förändringar där. Förmodligen byta gräs på greenerna, så jag tror banan är väl värd ett återbesök. Rankar den som tvåa under veckan.

Till sist hade vi då Anfi Tauro. Det är en av dom roligaste och definitivt den mest spektakulära golfupplevelse jag nånsin haft. Så bra att den förtjänar ett eget inlägg (kommer sen).

"Statsen" då?

Snittscore: 83. Snittade 39 UT och 44 IN
46% Fairwayträffar
46% greenträffar
Snittade 35 puttar och hade 25% up and downs.

Man kan bara konstatera att med 6-7 veckors uppehåll som jag hade innan golfresan så rostar närspelet ihop först. Mycket missnöjd runt greenerna och sen även med att jag inte höll ihop scorerna bättre. Förvisso var banorna mycket tuffare mot slutet, men det långa spelet höll inte över 18 hål, vilket också är ett tecken på ringrost.

söndag 20 november 2011

Spaniens dyraste golfhål

Åttonde på Anfi Tauro Golf. 50 meter bergvägg på tre sidor green.

Mål 2012

Bloggen heter "Vägen mot scratch". Och det är nog ganska orimligt för en förälder som dessutom jobbar väldigt mycket. Men man ska alltid ha drömmar...

Inför nästa säsong har jag kommit på några mål, sen får jag fylla på efter hand:
- Vinterträna och börja spela senast i maj (ingen bajsvinter nu tack).
- Gå ner till under 7,0 i HCP. Jag tycker 6 slag är ett bra handicap. Det är bogey på var tredje hål. Det ska vara möjligt för mig. Tror det blir tufft att gå ner till 6,0, men det är målet på två år iallafall.
- Vinna en klubbtävling på nya hemmaklubben
- Scora 73-75 slag minst ett par gånger.
- Delta i DM / RM kategori H35 (vilket innebär att jag måste sänka mig lite).

Statistik

På touren finns det nog all möjlig statistik. Men det jag ska hålla reda på är greenträffar, fairwayträffar, up and down (där jag inte tänker skilja ut bunkerslagen som man gör i tourstatistik) och antal puttar. Förutom snittscoren då.

Jag slår bollen längdmässigt ungefär som proffsen, men har kanske 30-40% fairways- och greenträffar. Där ska jag upp närmre 50% tänkte jag.

Puttningen är okej. Jag treputtar väldigt sällan. När man spelar med medelgolfare är det verkligen något som dom borde träna på mera. Från 8-10 meter ska man inte treputta. Kanske en gång på tio om det är väldigt ondulerat. Där finns många slag att hämta. Men långputtar är tråkigt att träna tycker nog dom flesta.

Anledningen till att jag blivit stabilare kring 30+ poäng den här säsongen är att jag hunnit öva lite närspel. Många räddade par tack vare min 52 och min 58-gradare har det blivit den här säsongen. Jag slår alla chippar med 52-gradaren och 80% av alla pitchar. Utom när det inte finns green att jobba med. Då blir det 58-gradaren.

Men även här (up and down-%:en) tror jag att jag kan har en bit kvar upp till 50%-strecket. Det får bli ett statistik-mål det också.

Mitt golfår 2011

Jag har då som sagt spelat mer än vad jag gjort sen återstarten av min golf nu under 2011. Jag har försökt registrera dom flesta ronderna. Det har inte blivit alla. Ibland under sällskapsronder spelar vi matchspel parallellt och då när scoren inte är intressant så struntar man i scoren. Men inför nästa säsong ska det bli bättring där. Så sammanlagt gick jag upp från 8,7 till 8,9.

Höjdpunkten spelmässigt i år var Rockgolfen där jag gick runt Brollsta på 81 och fick 38 poäng. Kom tvåa i tävlingen, ett slag från vinnaren. Jag minns att jag var jättearg hade en onödig dubbelbogey på åttan (mitt 17:e), men var ändå nöjd eftersom jag började närma mig 10 i HCP. Det var dags för sänkning, singelhandikapp är skandalgränsen för mig. Och det var verkligen rätt prisbord för att komma tvåa.



Jag fick en tjusig signerad gitarr. Rockgolfen ska bli en turnérande tävling inför nästa år och jag rekommenderar varmt att ni ställer upp. Det var ett kanonkul arrangemang.

Annars har jag blivit lite stabilare kring 30+ poäng och det är en skillnad mot föregående år. Jag har dessutom spelat golf nu i november utomlands (mer om det i kommande inlägg) och tänkte för första gången sen jag var i Malmös golflag slå bollar in i ett nät under vintern. Jag bor nämligen bara 5 minuter från Golfhallen i Ullna numera. Några nya trevliga banbekantskaper har det också blivit under året. Svartinge fick jag gästa i september och det var en fröjd.

Min golfbakgrund

Jag började spela golf som 14-åring 1988 och kom första året ner till 8 i HCP. Min hemmaklubb var det som nu heter Malmö-Burlövs Golfklubb. Mina tonår innehöll otal timmar kring övningsgreener och en sommar snittade jag nog 36 hål per dag under sommarlovet.

Jag kom med i klubbens olika lag och vi spelade seriespel.
Jag vann en tävling på det som jag idag tror motsvarar Bankboken Tour, vann lag-DM Skåne ett år, hade banrekordet från back tee på Malmö under många år (68).

Som lägst spelade jag på 2 i HCP. Vilket var ett problem för mig minns jag. Jag tävlade mycket och kom inte ner till scratch. Nu i efterhand är det ganska betydelselöst. Men som junior och tävlingsmänniska kunde 74 slag på tävling vara hemskt, eftersom jag inte sänkte mig. Sen att det räckte långt i resultatlistan spelade ingen roll. Jag har faktiskt spelat i samma tävlingar som Peter Hansson och Henrik Stenson under juniortiden och man inser nu tjugo år senare att det krävs en viss mentalitet för att komma till deras nivå. Visst jag har slagit dom båda, men dom var yngre än vad jag var också. Peter hade sitt stabila psyke även som junior och Henrik hade samma humör då som nu. Minns att Henrik kastade ut puttern i ett rapsfält och fick göra en walk of shame ut och leta upp den. Dåligt humör säger vissa, vinnarskalle säger jag.

1994 slutade jag spela golf. Tvärt. Det fanns ingen motivation. Det var inte roligt längre. Tio år höll jag upp.

2004 började jag igen i samband med en företagsgolf. Spelat ganska få rundor per år sedan dess. Fått två underbara döttrar (som nu börjar bli stora nog för att få egna klubbor).

Start

Hur överlever man sex månader utan golf? Ett sätt är att starta en golfblogg. Jag heter Johan står just nu på 8,9 i HCP och har nyligen bestämt mig för att spela lite mer golf igen. Bloggen kommer innehålla hur jag tränar, vilka resultat jag får och massa statistik. En blogg är ett bra sätt att komma ihåg saker: vad tyckte jag egentligen om den eller den banan, vad hade jag för IN-score på Arlandastad den där gången osv? Det här är för min egen skull om nån annan finner nöje att läsa den här bloggen är ni så klart välkomna att kommentera.

Jag ligger på 5-10 rundor per år, men har i år kommit upp i 15-20 stycken. Det här året har golfen varit underbart rolig och nu börjar jag en satsning på golfen. Nåja, inte satsning på det sättet, men det finns en vilja att förbättra sig. I den utsträckning som småbarnsfamliljelivet tillåter.

Dessutom har jag bytt klubb till Österåker (en av min favoritbanor i Stockholmsområdet) och jag hoppas att Västerled kan inspirera min golf under 2012.