Banbesök Anfi Tauro Golf

27 miljoner euro lade den numera framlidne norrmannen Björn Lyng in i projektet Anfi Tauro Golf där man rätt och slätt skurit ut ett golfbaneprojekt ur ett berg. Skicket är väldigt bra i alla delar av banan. Stimpen låg på nio, vilket dom skulle kunna få ner om dom var intresserade av det.

Det finns fairway och sen är det wasteland med grus, kaktusar och palmer. Där ska man inte ligga. Banan är inte så lång knappa 5900 meter från gult, men dom spektakulära hindren gör banan till en stor utmaning.

Jag får nästan aldrig för mig att fotografera på en golfbana, men här skulle jag kunnat göra det på varje hål om det inte var för själva spelet. Därför har jag lånat några bilder från klubbens hemsida också.

Banan börjar med sex-sju relativt överkomliga hål.

Fjärde tee är banans första "photo op".

Svårt att förstå hur högt upp detta är. Jag slog en perfekt drive som aldrig slutade flyga. Den stannade sedan efter en decimeter på fairway. Slog en dålig järnnia till foregreen och treputtade mig till ett över par för ronden.

Efter detta hål tänkte man vackrare utslag än så här blir det nog aldrig. Men så klev man upp på utmärkta par 3-hålet med nummer sex och möts av den här utsikten:


Hade rundans enda greenmiss på en par 3:a i Wasteland vänster om 6:e green. Här var gruset så pass djupt att jag slog andraslaget som ett bunkerslag till två meter ovanför flaggan, vilket resulterade i en tuff par putt som smet förbi.



Översikt över en bit av dalen. Min värsta bit skulle det visa sig. Där det korta tionde längst till vänster i bild innehåller ravin på två sidor fairway. Fina korthålet 11 (i mitten) där jag hade par och sen det smala tolfte en par 5:an som klättrar upp längst in i kilen på berget. Tre järnslag, men jag lyckades dra mitt andra slag upp på berget och försökte spela bollen från sten. Det gjorde ont och resulterade i en trippel.

Efter tolvan kommer man upp till trettonde och så högt upp kommer jag aldrig gå på en golfbana igen. Med darriga händer satte jag den lugna, nergreppade järnsexan på green. Det är verkligen ett stup vänster om green. Därav staketet. Skyltar med "DANGER" var inte ovanliga runt banans många raviner och stup.




Efter paret på 13:e, när man för tionde gången tänkte: "nu kan det inte bli vackrare", så kommer hål 14. I mitt tycke den vackraste vyn från tee. Återigen, det går inte att förstå hur högt upp man står här på 14:e tee. Layouten på det här hålet är väldigt bra dessutom. Högersidan är svår att hålla och man måste vara lång, men då får man ett lättare andraslag mot green på denna par 5:a.



Och här är en bild på greenområdet på 14:e.



Avslutningen på respektive niohålsslinga är en par 5:a dogleg vänster. Bägge hålen utmärkta och roliga att spela. Par 5 golf när den är som bäst.



Ovan en bild på det 18:e. Jag siktade mellan det stora och dom små träden fick på en perfekt draw och vad som hände sen vet jag inte. Jag vet bara att jag hade 89 meter till flaggan för mitt andra slag på denna 472 meter långa par 5:an (som ju mäts runt i doglegen). Satte wedgen till 3 meter och tyvärr tittade eagleputten ner i koppen. Tap in birdie avslutade en svängig rond där jag borde spelat bättre, men aha-upplevelserna av att spela Anfi Tauro gör nog att man tjänar fem slag andra varvet man spelar.

Anfi Tauro kan vara den bästa bana jag spelat. Det är åtminstone den mest spektakulära. Gran Canaria är väldigt långt borta, men jag ska spela detta monster igen.

Golf på Gran Canaria

Spelade med Ving lite golf på Gran Canaria förra veckan. Det blev tre banor: Meloneras, Anfi Tauro och Salobre Sur. Det var otroligt kul. För en person som uppskattar sporten golf (även om jag också uppskattar härliga människor som tar en whisky i golfbilen) så kan jag ibland tycka att jag hellre får en banguide när jag checkar in än att någon putsar klubbarna när jag kommer in på 18:e. Men visst servicen är nog inte anpassad för riktigt min målgrupp.

Banorna då? Jo, jättekul. Helt olika upplevelser. Gemensamt för dom tre är att det börjar ganska enkelt och avslutas mera spektakulärt. En annan sak som är kul är att banorna ligger relativt högt och att det är väldigt varmt = man slår lååångt. Jag tvåputtade för birdie ett flertal gånger på både par 4 och par 5 hål under veckan. Då är golf kul. (Fast golf är också kul när man har järn 4:or in på par 4 hål.)

Meloneras ägs av Lopesan som är en koncern som ägs av en väldigt rik spansk familj. Här finns alla förutsättningar för att bygga något. Det är i princip omöjligt att slå bort en boll första nio. Det är bara fairway och palmer överallt känns det som. Två korthål mätte under 90 meter när jag spelade. Är oftast försiktig med att spela från backtee nuförtiden, men här skulle jag verkligen gjort det. Gick parfemhålen under par och spelade mycket wedgar. Andra nio däremot ligger utmed Atlanten och det är raviner ner mot strandbanken. Hål 12-14 är riktigt bra och vackra golfhål. Det var långsamma greener som jag ofta ogillar att spela på, så lite "gubbabana" är nog mitt slutbetyg. Sista nio är helt klart värt €115 bara dom, men ändå hamnar denna banan på tredje plats under veckan.

Salobre ligger en bit upp från havet och böljar fram och tillbaka i en dalgång. Banan är mycket trevlig. Lite dåligt skick på tees, men jag gillade banan, men det var en sån där som man kanske inte kommer komma ihåg så mycket. Det är enda 36 hålsanläggningen på Gran Canaria och dom kommer göra en del förändringar där. Förmodligen byta gräs på greenerna, så jag tror banan är väl värd ett återbesök. Rankar den som tvåa under veckan.

Till sist hade vi då Anfi Tauro. Det är en av dom roligaste och definitivt den mest spektakulära golfupplevelse jag nånsin haft. Så bra att den förtjänar ett eget inlägg (kommer sen).

"Statsen" då?

Snittscore: 83. Snittade 39 UT och 44 IN
46% Fairwayträffar
46% greenträffar
Snittade 35 puttar och hade 25% up and downs.

Man kan bara konstatera att med 6-7 veckors uppehåll som jag hade innan golfresan så rostar närspelet ihop först. Mycket missnöjd runt greenerna och sen även med att jag inte höll ihop scorerna bättre. Förvisso var banorna mycket tuffare mot slutet, men det långa spelet höll inte över 18 hål, vilket också är ett tecken på ringrost.