Jag kollade målen för 2013 och eftersom jag jobbat så mycket och varit skadad på sistone så har jag inte ens spelat vissa av dom tävlingar som målen gällde. Därför väljer jag att nörda in på mina banbesök och spela fler banor på Golf Digest lista över Sveriges bästa golfbanor. Jag uppdaterar här min status efter 2012 års lista:
Spelat
1. Bro Hof Stadium Course
3. Falsterbo
4. Halmstad Norra
5. Bro Hof Castle Course
7. Barsebäck Masters Course
10. Elisefarm
11. Ljunghusen
12. Frösåker
13. PGA National Links
17. Bokskogen Gamla
18. Kristianstad Östra
19. Rya
22. Kalmar GK
23. Svartinge
26. Torekov
27. Ekerum Långe Jan
Återstår
2. Visby GK
6. Sand GC
8. Vasatorp TC
9. PGA National Lakes
14. Hills GC
15. Vallda GC
16. Vidbynäs South Course
20. Lanna Lodge
21. Grönhögen Golf Links
24. S:t Arild
25. Kallfors
28. Isabergs
29. Ombergs
30. Upsala GK
Man ser trenden sen 2010 års lista som jag följde senast. Nya banor och ombyggda banor är det svenska golfare vill spela på.
Ombyggda Ullna skulle jag tippa att den slår sig in på topp 20. En bana som klättrat mycket är Upsala den är jag sugen på. Men min prio är förstås de banorna som saknas i topp 16!
Visar inlägg med etikett Sveriges bästa golfbanor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sveriges bästa golfbanor. Visa alla inlägg
onsdag 24 juli 2013
tisdag 23 juli 2013
Banbesök: PGA National Links
Efter stoppet på Elisefarm stod nästa hedbana på tur bara några dagar senare: PGA Nationals Links.
Den amerikanske arkitekten Kyle Philips har ritat två A-banor i form av PGA National i Bara strax utanför Malmö. Ni som såg Scottish Open nyligen känner säkert igen namnet Kyle Philips därifrån. Han har nämligen ritat Castle Stuart också.
Vi blev generöst inbjudna av en medlem och spelade banan i strålande sommarväder. Vi hamnade på Links denna gång och det gjorde inte mig något eftersom jag ändå sagt att jag ska beta av topp 30 i Sverige (Lakes är rankad några platser högre på Golf Digest ranking. Lakes 9:a och Links 13:e).
PGA National Links domineras av rödsvingel vilket är den gräsart som ger den klassiska linksfinishen. Greennerna var stora med många roliga pinnplaceringar. Det var, med tanke på att greenerna var hårda, dessutom möjligt att utnyttja konturerna på greenerna för att komma åt flaggorna på inspelen. Sån golf är kul.
Vi valde 61 tee, vilket är att jämföra med vit tee och mäter 6150 meter. Banan spelades kortare än så med sommarrull på bollen.
När jag hade tätt mellan besöken är det svårt att inte jämföra banan med Elisefarm, som är mycket vackrare med sin närhet till Ringsjön och sina välansade promenadstråk. Men som golfbana håller jag PGA National Links högre. Helt enkelt för att det är fler roliga golfslag som slås på den banan. Att den är relativt kuperad med höjdskillnader på uppåt 20 meter gör sitt till för upplevelsen också.
Jag tycker sträckningen är viktig på golfbanor och här har Kyle Philips verkligen fått till det. Links har en fin inledning och en fin avslutning. Att inleda med ett "drivbart" par 4-hål är jag lite tveksam till, men det funkar ok. 2-5 är på inga sätt lätta hål, men det är först på 6:an som dom verkliga frågorna börjar ställas.
För övrigt var jag rätt nära HIO på hål 5. En av dussintalet gånger jag varit inom två decimeter från flaggan.
På hål 6 är utslaget halvblint. Det spelas 400 meter och dagen till ära rakt in i vinden. Man anar vänsterkanten på fairway och ser fairwaybunkrarna. Rätt linje är slå mot den bilnda delen av fairway om man inte ska rinna ner i bunkrarna mot vilka hela fairway sluttar. Sen har du ett roligt mellanjärn till ett svårt greenområde. Golfhål!
På sjunde hålet står man 1-2 klubbor ovanför hål och blickar ner mot en jättelik green med en svacka i mitten. Rätt många har treputtat på 7:an vågar jag lova och underteckad sällade sig till den skaran.
Det är roligt hela tiden på PGA National och hål 14-18 är som en avslutning ska vara:
Hål 14: 425 meter, par 4, uppför. Jag tror typ två bunkrar är i spel på det hålet (plus en lurig liten som vaktar bakom grenen), men hålet ställer bara en enkel fråga: kan du slå en drive och järnfyra upp på green?
Hål 15: 445 meter, par 5, nerför. Här vänder vi på steken. Kort par 5. Man kan och spelar nog oftast aggressivt, men greenområdet kan i sig själv ge dig bogeys med sin upphöjda green.
Hål 16: en vacker medellång dogleg par 4. Inga konstigheter.
Hål 17: ett härlig korthål uppför, 155 meter, till en väl inbunkrad green, med flera roliga flaggplaceringar och en ondulerad green där man kan utnyttja konturerna.
Och så Hål 18: 400 meter. Smalt att träffa fairway. Ett dike (som inte bör vara i spel) innan green. För mig spelades det drive och järnsjua och jag fick plocka fram två fina golfslag för att träffa green. Snygg avslutning upp mot det coola klubbuset.
Hål 18 på Links med klubbhuset vänster om green. Bild från klubben.
Den amerikanske arkitekten Kyle Philips har ritat två A-banor i form av PGA National i Bara strax utanför Malmö. Ni som såg Scottish Open nyligen känner säkert igen namnet Kyle Philips därifrån. Han har nämligen ritat Castle Stuart också.
Vi blev generöst inbjudna av en medlem och spelade banan i strålande sommarväder. Vi hamnade på Links denna gång och det gjorde inte mig något eftersom jag ändå sagt att jag ska beta av topp 30 i Sverige (Lakes är rankad några platser högre på Golf Digest ranking. Lakes 9:a och Links 13:e).
PGA National Links domineras av rödsvingel vilket är den gräsart som ger den klassiska linksfinishen. Greennerna var stora med många roliga pinnplaceringar. Det var, med tanke på att greenerna var hårda, dessutom möjligt att utnyttja konturerna på greenerna för att komma åt flaggorna på inspelen. Sån golf är kul.
Vi valde 61 tee, vilket är att jämföra med vit tee och mäter 6150 meter. Banan spelades kortare än så med sommarrull på bollen.
När jag hade tätt mellan besöken är det svårt att inte jämföra banan med Elisefarm, som är mycket vackrare med sin närhet till Ringsjön och sina välansade promenadstråk. Men som golfbana håller jag PGA National Links högre. Helt enkelt för att det är fler roliga golfslag som slås på den banan. Att den är relativt kuperad med höjdskillnader på uppåt 20 meter gör sitt till för upplevelsen också.
Jag tycker sträckningen är viktig på golfbanor och här har Kyle Philips verkligen fått till det. Links har en fin inledning och en fin avslutning. Att inleda med ett "drivbart" par 4-hål är jag lite tveksam till, men det funkar ok. 2-5 är på inga sätt lätta hål, men det är först på 6:an som dom verkliga frågorna börjar ställas.
För övrigt var jag rätt nära HIO på hål 5. En av dussintalet gånger jag varit inom två decimeter från flaggan.
På hål 6 är utslaget halvblint. Det spelas 400 meter och dagen till ära rakt in i vinden. Man anar vänsterkanten på fairway och ser fairwaybunkrarna. Rätt linje är slå mot den bilnda delen av fairway om man inte ska rinna ner i bunkrarna mot vilka hela fairway sluttar. Sen har du ett roligt mellanjärn till ett svårt greenområde. Golfhål!
På sjunde hålet står man 1-2 klubbor ovanför hål och blickar ner mot en jättelik green med en svacka i mitten. Rätt många har treputtat på 7:an vågar jag lova och underteckad sällade sig till den skaran.
Det är roligt hela tiden på PGA National och hål 14-18 är som en avslutning ska vara:
Hål 14: 425 meter, par 4, uppför. Jag tror typ två bunkrar är i spel på det hålet (plus en lurig liten som vaktar bakom grenen), men hålet ställer bara en enkel fråga: kan du slå en drive och järnfyra upp på green?
Hål 15: 445 meter, par 5, nerför. Här vänder vi på steken. Kort par 5. Man kan och spelar nog oftast aggressivt, men greenområdet kan i sig själv ge dig bogeys med sin upphöjda green.
Hål 16: en vacker medellång dogleg par 4. Inga konstigheter.
Hål 17: ett härlig korthål uppför, 155 meter, till en väl inbunkrad green, med flera roliga flaggplaceringar och en ondulerad green där man kan utnyttja konturerna.
Och så Hål 18: 400 meter. Smalt att träffa fairway. Ett dike (som inte bör vara i spel) innan green. För mig spelades det drive och järnsjua och jag fick plocka fram två fina golfslag för att träffa green. Snygg avslutning upp mot det coola klubbuset.
Hål 18 på Links med klubbhuset vänster om green. Bild från klubben.
måndag 16 juli 2012
Banbesök Bro Hof Stadium Course
Som jag skrev om här så hade jag ett antal banor kvar från Golf Digest Topp 50-lista i Sverige kvar att besöka. Idag spelade vi Bro Hof Slott Stadium Course. Så CHECK på plats nummer 1!
Den mäktiga infarten med grindarna som öppnar sig för en.
Banan är en behaglig upplevelse från gul tee, mycket mindre skräckinjagande än vad man kunde tro. Skicket är förträffligt. Från känslan att gå på en sviktande, mjuk, greenlik fairway till perfekta greener (dock ej så snabba) och vackra bunkrar med perfekt (alltså lite) sand. Sommarens regn är nog en fördel, för Stadium Course spelbarhet - greenerna tog verkligen emot bollarna.
Lätt att hitta bollen i ruffen, men svår att spela ur. Underbart. Sen kan man inte begära att alla svenska banor ska ha bevattning i ruffen. Men jäklar vad lite boll vi letade.
Ettans tee.
Som helhetsupplevelse med banans kondition, dom overkligt många banarbetarna, infarten till slottet, själva slottet och faciliteterna däromkring som ett halfway house som man passerar minst 4 gånger så tror man knappt man är i Sverige när man spelar. Eller bara en sån sak som en vacker bro:
Bron mellan 2:ans och 7:ans green för transport till 3:ans och 8:ans tee.
Lägg därtill samklangen med naturen, som på 15:e hålet, dogleg-parfemman längs Mälaren där fiskmåsarna befolkar hela fairway. Dom kraxar och flyttar sig efter hand som man spelar hålet. Och så vattenvyn på det. Hur vackert och mäktigt som helst!
Oavsett färg på tee finns det val att göra och fairwaybunkrar i spel. Carrar jag över fairwaybunkern på 10:an? Var skär jag vattnet på 9:an eller 13:e osv? Stadium Course ställer frågan till dig och du måste leverera. En sån sak som att ett andra slag på ett par 5-hål kan vara det svåraste. Var livrädd på 9:ans dito när jag i motvind skulle pricka ytan mellan fairwaybunker och vattenhinder med en järnfyra.
527 meter från gult. Tre fulla slag, va? Drive 250 m, järnsex 162 m och PW 115 m hade jag på fina Stadium Course fina öppningshål.
Tycker varenda hål är bra på Stadium Course. "TV-hålen" spelade jag med ett leende på läpparna. Håller 1:an som ett riktigt bra öppningshål, andra favoriter på banan är 8:an med sin dogleg och sina fina avrinningsytor, 2:an, 5:an, 6:an och 10:an som är några grymt fina par 4-hål och 13:e med sina många spelmöjligheter är otroligt kul. 15 och 16 är också jättefina golfhål. Och 17 är 17 (mer om det sen)...Från svart tee skulle jag nog värdera 18:e lite högre. Från gult är det inte riktigt en värdig avslutning
Personligen blir jag sinnessjukt inspirerad av att spela banor i sån här miljö och med Bro Hofs toppskick. Klöv fairway första tre hålen och började stabilt. Bollen tittade ner i koppen för birdie på hål 5 och 6 och jag tänkte att man får inte så många chanser på Stadium course. Men det fick jag.
Gjorde dock några grejor som jag aldrig gör på en golfbana: råtoppade en pitch, cleanade ett bunkerslag, som ledde till dubbelbogeys på hål 8 respektive 9.
Missade up and down för par på 10:an, men lyckad dito på 11:an och sedan birdies på på hål 12 och 13. +5 totalt så långt. Hade bogeys med mersmak på motvindshålen 14 och 15. Up and down på 16:e för par. +1 hål 10-16. Och sen gick jag hål 17 och 18 på +6. Signaturhålet 17:e var 130 meter till pinnen idag och storm motvind, men jag trodde aldrig att mitt slag var kort ögreenen. Jag tror till och med jag skrek "ner!" 17:e är det enda hålet som är precis så skrämmande som jag trodde. Hade en bra första sving, men det hjälpte inte. Tydligen. Sen att jag sätter en från dropzonen i vattnet också... Nog om det.
Svinarg när jag gick av 18:e Fick 37 poäng, men hade 36 poäng efter 16 hål...
Hade planer på att titulera mig 7-handicappare efter dagens rond.
Ett av mina kortsiktiga mål är att hålla bollen i spel bättre. Det gjorde jag verkligen idag. Fairwayträffövningen har gett något iallafall. 7 av 14 fairways och fairway på hål 5 och 12 "tog slut". Dom bollarna var mitt i banan. Statsen i övrigt:
4 av 7 up and down
7 av 18 greenträffar
32 puttar
Vill upp i 50% på alla stats och ligga på 30-32 puttar.
Det som däremot knäcker mig med dagens rond är att katastrofhålen fortfarande kommer på varje runda. Måste hålla ihop det! Nästa mål.
Men för att summera banbesöket: det här ÄR Sveriges bästa bana. Spelvärdet är mycket högre än vad jag har blivit skrämd att tro, kanske för att jag slår ganska långt. Det är värt pengarna att spela. Jag kommer att spela här igen - snart!
Banan är en behaglig upplevelse från gul tee, mycket mindre skräckinjagande än vad man kunde tro. Skicket är förträffligt. Från känslan att gå på en sviktande, mjuk, greenlik fairway till perfekta greener (dock ej så snabba) och vackra bunkrar med perfekt (alltså lite) sand. Sommarens regn är nog en fördel, för Stadium Course spelbarhet - greenerna tog verkligen emot bollarna.
Lätt att hitta bollen i ruffen, men svår att spela ur. Underbart. Sen kan man inte begära att alla svenska banor ska ha bevattning i ruffen. Men jäklar vad lite boll vi letade.
Som helhetsupplevelse med banans kondition, dom overkligt många banarbetarna, infarten till slottet, själva slottet och faciliteterna däromkring som ett halfway house som man passerar minst 4 gånger så tror man knappt man är i Sverige när man spelar. Eller bara en sån sak som en vacker bro:
Lägg därtill samklangen med naturen, som på 15:e hålet, dogleg-parfemman längs Mälaren där fiskmåsarna befolkar hela fairway. Dom kraxar och flyttar sig efter hand som man spelar hålet. Och så vattenvyn på det. Hur vackert och mäktigt som helst!
Oavsett färg på tee finns det val att göra och fairwaybunkrar i spel. Carrar jag över fairwaybunkern på 10:an? Var skär jag vattnet på 9:an eller 13:e osv? Stadium Course ställer frågan till dig och du måste leverera. En sån sak som att ett andra slag på ett par 5-hål kan vara det svåraste. Var livrädd på 9:ans dito när jag i motvind skulle pricka ytan mellan fairwaybunker och vattenhinder med en järnfyra.
Tycker varenda hål är bra på Stadium Course. "TV-hålen" spelade jag med ett leende på läpparna. Håller 1:an som ett riktigt bra öppningshål, andra favoriter på banan är 8:an med sin dogleg och sina fina avrinningsytor, 2:an, 5:an, 6:an och 10:an som är några grymt fina par 4-hål och 13:e med sina många spelmöjligheter är otroligt kul. 15 och 16 är också jättefina golfhål. Och 17 är 17 (mer om det sen)...Från svart tee skulle jag nog värdera 18:e lite högre. Från gult är det inte riktigt en värdig avslutning
Personligen blir jag sinnessjukt inspirerad av att spela banor i sån här miljö och med Bro Hofs toppskick. Klöv fairway första tre hålen och började stabilt. Bollen tittade ner i koppen för birdie på hål 5 och 6 och jag tänkte att man får inte så många chanser på Stadium course. Men det fick jag.
Gjorde dock några grejor som jag aldrig gör på en golfbana: råtoppade en pitch, cleanade ett bunkerslag, som ledde till dubbelbogeys på hål 8 respektive 9.
Missade up and down för par på 10:an, men lyckad dito på 11:an och sedan birdies på på hål 12 och 13. +5 totalt så långt. Hade bogeys med mersmak på motvindshålen 14 och 15. Up and down på 16:e för par. +1 hål 10-16. Och sen gick jag hål 17 och 18 på +6. Signaturhålet 17:e var 130 meter till pinnen idag och storm motvind, men jag trodde aldrig att mitt slag var kort ögreenen. Jag tror till och med jag skrek "ner!" 17:e är det enda hålet som är precis så skrämmande som jag trodde. Hade en bra första sving, men det hjälpte inte. Tydligen. Sen att jag sätter en från dropzonen i vattnet också... Nog om det.
Svinarg när jag gick av 18:e Fick 37 poäng, men hade 36 poäng efter 16 hål...
Hade planer på att titulera mig 7-handicappare efter dagens rond.
Ett av mina kortsiktiga mål är att hålla bollen i spel bättre. Det gjorde jag verkligen idag. Fairwayträffövningen har gett något iallafall. 7 av 14 fairways och fairway på hål 5 och 12 "tog slut". Dom bollarna var mitt i banan. Statsen i övrigt:
4 av 7 up and down
7 av 18 greenträffar
32 puttar
Vill upp i 50% på alla stats och ligga på 30-32 puttar.
Det som däremot knäcker mig med dagens rond är att katastrofhålen fortfarande kommer på varje runda. Måste hålla ihop det! Nästa mål.
Men för att summera banbesöket: det här ÄR Sveriges bästa bana. Spelvärdet är mycket högre än vad jag har blivit skrämd att tro, kanske för att jag slår ganska långt. Det är värt pengarna att spela. Jag kommer att spela här igen - snart!
fredag 25 november 2011
Toppbanor i Sverige
Hittade via Tobias Bergman (länkad till höger) en blogg (länkad till höger) om en kille som vill spela alla banor på topp 100 listan (sa jag att han var länkad till höger?). Han har lyckats med 99 (Augusta återstår). Jag satt och läste hans blogg hela kvällen igår. Superspännande. Jag har varken tid eller ekonomi att genomföra ett liknande projekt, men jag kollade på topp 50 listan över svenska golfbanor och inser att jag har väldigt mycket kvar att upptäcka i Sverige. Det har helt enkelt byggts en del golfbanor under dom tio år jag var borta från golfen.
När jag granskar topp 50 hade jag bara spelat Bro Bålsta på plats 31-50. Så jag stryker dom och ägnar mig åt topp trettio. Så här ser det ut:
Återstår
1. Bro Hof Stadium
3. Vasatorp (Tournament course)
6. Visby
8. Hills
9. PGA National (Lakes)
10. Elisefarm
12. Grönhögen Golf Links
13. Sand
16. PGA National (Links)
18. Vidbynäs
19. Kallfors
20. Bro Hof Castle Course
21. Vallda Golf & Country Club
24. Ombergs golf
25. S:t Arild
28. Varberg
30. Forsbacka
Har spelat
2. Barsebäck
4. Falsterbo
5. Halmstad Norra
7. Ljunghusen
11. Kristianstads
14. Bokskogens Gamla (ombyggd)
15. Frösåker
17. Torekov
22. Svartinge
23. Ullna
26. Rya
27. Flommen
29. Arlandastad Mastersbanan
Så det får bli ännu ett mål för 2012. Att spela fler banor på listan. Mest spänd på Bro Hof, Hills, Sand, PGA National och Elisefarm. Kanske kan klämma 1 eller 2 av dom. Och Vidbynäs som ändå ligger i Stockholmsområdet.
När jag granskar topp 50 hade jag bara spelat Bro Bålsta på plats 31-50. Så jag stryker dom och ägnar mig åt topp trettio. Så här ser det ut:
Återstår
1. Bro Hof Stadium
3. Vasatorp (Tournament course)
6. Visby
8. Hills
9. PGA National (Lakes)
10. Elisefarm
12. Grönhögen Golf Links
13. Sand
16. PGA National (Links)
18. Vidbynäs
19. Kallfors
20. Bro Hof Castle Course
21. Vallda Golf & Country Club
24. Ombergs golf
25. S:t Arild
28. Varberg
30. Forsbacka
Har spelat
2. Barsebäck
4. Falsterbo
5. Halmstad Norra
7. Ljunghusen
11. Kristianstads
14. Bokskogens Gamla (ombyggd)
15. Frösåker
17. Torekov
22. Svartinge
23. Ullna
26. Rya
27. Flommen
29. Arlandastad Mastersbanan
Så det får bli ännu ett mål för 2012. Att spela fler banor på listan. Mest spänd på Bro Hof, Hills, Sand, PGA National och Elisefarm. Kanske kan klämma 1 eller 2 av dom. Och Vidbynäs som ändå ligger i Stockholmsområdet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)