Jag kollade målen för 2013 och eftersom jag jobbat så mycket och varit skadad på sistone så har jag inte ens spelat vissa av dom tävlingar som målen gällde. Därför väljer jag att nörda in på mina banbesök och spela fler banor på Golf Digest lista över Sveriges bästa golfbanor. Jag uppdaterar här min status efter 2012 års lista:
Spelat
1. Bro Hof Stadium Course
3. Falsterbo
4. Halmstad Norra
5. Bro Hof Castle Course
7. Barsebäck Masters Course
10. Elisefarm
11. Ljunghusen
12. Frösåker
13. PGA National Links
17. Bokskogen Gamla
18. Kristianstad Östra
19. Rya
22. Kalmar GK
23. Svartinge
26. Torekov
27. Ekerum Långe Jan
Återstår
2. Visby GK
6. Sand GC
8. Vasatorp TC
9. PGA National Lakes
14. Hills GC
15. Vallda GC
16. Vidbynäs South Course
20. Lanna Lodge
21. Grönhögen Golf Links
24. S:t Arild
25. Kallfors
28. Isabergs
29. Ombergs
30. Upsala GK
Man ser trenden sen 2010 års lista som jag följde senast. Nya banor och ombyggda banor är det svenska golfare vill spela på.
Ombyggda Ullna skulle jag tippa att den slår sig in på topp 20. En bana som klättrat mycket är Upsala den är jag sugen på. Men min prio är förstås de banorna som saknas i topp 16!
Visar inlägg med etikett Sveriges bästa banor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sveriges bästa banor. Visa alla inlägg
onsdag 24 juli 2013
torsdag 18 juli 2013
Banbesök: Elisefarm GC
Besökt Sveriges tionde bästa golfbana, enligt Golf Digest ranking 2012: Elisefarm GC. En vacker promenad i landskapet strax söder om Ringsjön i design av Martin Hawtree. Mr. Hawtree är en het golfbanearkitekt som bland annat ritat Trump-skrytbygge i Skottland m.m.
I det mysiga klubbhuset innan tee time träffar vi några Äkta Makar som spenderat fyra dygn på anläggningen. De rekommenderar oss att träffa fairway. Det gjorde vi inte. Elisefarm är som links (även om den här då är en hedbana) är mest med hårda greener, blåst, tuffa ruffar. Ack så vacker dock.
Det finns inga teeskyltar, inga papperskorgar och bolltvättar. Hundrafemtiopinnarna är i form av resta stenbumlingar av finaste sort. Promenaderna mellan hålen sker ofta mellan vackra stengärden på täckbarksbelagda stigar. Det är golf i harmoni med naturen och utan något fluff.
Vi spelade gul tee som mäter 6011 meter. Metrar som känns längre än vad 6000 meter brukar göra, troligen p.g.a. vinden. Inledningshålet är ett dogleg höger uppför en backe där fairwaybunkrarna tas ur spel med drivern. Sen sker inspelet mot en inbunkrad green där det finns både lätta och mycket tuffa flaggplaceringar. Ihop med hål 2 (par 4) och hål 3 (par 3) är detta tre mycket bra inledningshål innan frågorna börjar ställas på allvar med hål 4-6.
Jag tycker att Elisefarm är som bäst i mitten. Det är en bra inledning, hål 6-14 är riktigt bra och kul och sen tycker jag avslutningen är något för svag med hål 15-18 (16:e, par 4, är bäst av dessa hål). Artonde hålet är ganska smalt och visst kan man strula till det om man leder en tävling på sista hålet, men jag spelade spoon och 60 graders wedge på det hålet. Det är ingen avslutning där det svänger så mycket. Ett mycket bra golfhål och sagolikt vackert nerför mot sjön vid klubbhuset, det erkänner jag gärna, men som 18:e njae.
Jag hade tre fairwayträffar och skulle vilja spela banan igen för att bedöma den strategiskt. I princip varje utslag hade en trådsmal passage mellan ett fairwaybunkersystem. Perfekt placerade sådana. Alla hål känns tillräckligt unika så det blir inte så tjatigt, men hål som 6, 7, 8, 12, 13, 14 och 18 som har vatteninslag (ej i spel på 7,8 och 13 dock) är helt nödvändiga. De gör att banan blir vackrare och att man undviker lappsjuka.
Utslaget åttonde hålet. Vattnet ej i spel, men ger anläggningen en smula mer skönhet.
Sen skulle förmodligen krav på ett lite mer varierat spel från tee varit det som skulle tagit banan högre på rankingen. Visst du KAN välja att lägga dig kort ett fairwaybunkersystem på ett 400 meters par 4:a-hål och sen ha ytterligare en järnfyra upp till en knallhård green. Men så jobbar man ogärna. Alltså smackar man oftast på med drivern.
En av få gånger jag inte slog driver var på hål 4. Vatten till vänster, bunkrar till höger och tio meter fairway i mitten.
Hål fyra från greenområdet och bakåt. Notera förutom hur smalt det är och hur vackra pinnarna är på Elisefarm!
Greenområdena var kul. Elisefarms greener är medelstora och det finns gott om roliga pinnar att sätta. Banan var i perfekt kondition. Ruffen straffar, men var inte omöjlig, man hade dock velat leta lite mindre boll. Det ska gå med dylika gräsarter. Greenerna var något för tröga puttningsmässigt, men sammantaget är det en mycket, mycket bra golfbana helt enkelt. Kanske en av Sveriges tio bästa. Ge mig en runda till så får vi se.
Besöker ni Elisefarm, så håll er i spel från tee...
Artonde hålet med det mysiga klubbhuset i bakgrunden
I det mysiga klubbhuset innan tee time träffar vi några Äkta Makar som spenderat fyra dygn på anläggningen. De rekommenderar oss att träffa fairway. Det gjorde vi inte. Elisefarm är som links (även om den här då är en hedbana) är mest med hårda greener, blåst, tuffa ruffar. Ack så vacker dock.
Det finns inga teeskyltar, inga papperskorgar och bolltvättar. Hundrafemtiopinnarna är i form av resta stenbumlingar av finaste sort. Promenaderna mellan hålen sker ofta mellan vackra stengärden på täckbarksbelagda stigar. Det är golf i harmoni med naturen och utan något fluff.
Vi spelade gul tee som mäter 6011 meter. Metrar som känns längre än vad 6000 meter brukar göra, troligen p.g.a. vinden. Inledningshålet är ett dogleg höger uppför en backe där fairwaybunkrarna tas ur spel med drivern. Sen sker inspelet mot en inbunkrad green där det finns både lätta och mycket tuffa flaggplaceringar. Ihop med hål 2 (par 4) och hål 3 (par 3) är detta tre mycket bra inledningshål innan frågorna börjar ställas på allvar med hål 4-6.
Jag tycker att Elisefarm är som bäst i mitten. Det är en bra inledning, hål 6-14 är riktigt bra och kul och sen tycker jag avslutningen är något för svag med hål 15-18 (16:e, par 4, är bäst av dessa hål). Artonde hålet är ganska smalt och visst kan man strula till det om man leder en tävling på sista hålet, men jag spelade spoon och 60 graders wedge på det hålet. Det är ingen avslutning där det svänger så mycket. Ett mycket bra golfhål och sagolikt vackert nerför mot sjön vid klubbhuset, det erkänner jag gärna, men som 18:e njae.
Jag hade tre fairwayträffar och skulle vilja spela banan igen för att bedöma den strategiskt. I princip varje utslag hade en trådsmal passage mellan ett fairwaybunkersystem. Perfekt placerade sådana. Alla hål känns tillräckligt unika så det blir inte så tjatigt, men hål som 6, 7, 8, 12, 13, 14 och 18 som har vatteninslag (ej i spel på 7,8 och 13 dock) är helt nödvändiga. De gör att banan blir vackrare och att man undviker lappsjuka.
Utslaget åttonde hålet. Vattnet ej i spel, men ger anläggningen en smula mer skönhet.
Sen skulle förmodligen krav på ett lite mer varierat spel från tee varit det som skulle tagit banan högre på rankingen. Visst du KAN välja att lägga dig kort ett fairwaybunkersystem på ett 400 meters par 4:a-hål och sen ha ytterligare en järnfyra upp till en knallhård green. Men så jobbar man ogärna. Alltså smackar man oftast på med drivern.
En av få gånger jag inte slog driver var på hål 4. Vatten till vänster, bunkrar till höger och tio meter fairway i mitten.
Hål fyra från greenområdet och bakåt. Notera förutom hur smalt det är och hur vackra pinnarna är på Elisefarm!
Greenområdena var kul. Elisefarms greener är medelstora och det finns gott om roliga pinnar att sätta. Banan var i perfekt kondition. Ruffen straffar, men var inte omöjlig, man hade dock velat leta lite mindre boll. Det ska gå med dylika gräsarter. Greenerna var något för tröga puttningsmässigt, men sammantaget är det en mycket, mycket bra golfbana helt enkelt. Kanske en av Sveriges tio bästa. Ge mig en runda till så får vi se.
Besöker ni Elisefarm, så håll er i spel från tee...
Artonde hålet med det mysiga klubbhuset i bakgrunden
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)