I det mysiga klubbhuset innan tee time träffar vi några Äkta Makar som spenderat fyra dygn på anläggningen. De rekommenderar oss att träffa fairway. Det gjorde vi inte. Elisefarm är som links (även om den här då är en hedbana) är mest med hårda greener, blåst, tuffa ruffar. Ack så vacker dock.
Det finns inga teeskyltar, inga papperskorgar och bolltvättar. Hundrafemtiopinnarna är i form av resta stenbumlingar av finaste sort. Promenaderna mellan hålen sker ofta mellan vackra stengärden på täckbarksbelagda stigar. Det är golf i harmoni med naturen och utan något fluff.
Vi spelade gul tee som mäter 6011 meter. Metrar som känns längre än vad 6000 meter brukar göra, troligen p.g.a. vinden. Inledningshålet är ett dogleg höger uppför en backe där fairwaybunkrarna tas ur spel med drivern. Sen sker inspelet mot en inbunkrad green där det finns både lätta och mycket tuffa flaggplaceringar. Ihop med hål 2 (par 4) och hål 3 (par 3) är detta tre mycket bra inledningshål innan frågorna börjar ställas på allvar med hål 4-6.
Jag tycker att Elisefarm är som bäst i mitten. Det är en bra inledning, hål 6-14 är riktigt bra och kul och sen tycker jag avslutningen är något för svag med hål 15-18 (16:e, par 4, är bäst av dessa hål). Artonde hålet är ganska smalt och visst kan man strula till det om man leder en tävling på sista hålet, men jag spelade spoon och 60 graders wedge på det hålet. Det är ingen avslutning där det svänger så mycket. Ett mycket bra golfhål och sagolikt vackert nerför mot sjön vid klubbhuset, det erkänner jag gärna, men som 18:e njae.
Jag hade tre fairwayträffar och skulle vilja spela banan igen för att bedöma den strategiskt. I princip varje utslag hade en trådsmal passage mellan ett fairwaybunkersystem. Perfekt placerade sådana. Alla hål känns tillräckligt unika så det blir inte så tjatigt, men hål som 6, 7, 8, 12, 13, 14 och 18 som har vatteninslag (ej i spel på 7,8 och 13 dock) är helt nödvändiga. De gör att banan blir vackrare och att man undviker lappsjuka.
Utslaget åttonde hålet. Vattnet ej i spel, men ger anläggningen en smula mer skönhet.
Sen skulle förmodligen krav på ett lite mer varierat spel från tee varit det som skulle tagit banan högre på rankingen. Visst du KAN välja att lägga dig kort ett fairwaybunkersystem på ett 400 meters par 4:a-hål och sen ha ytterligare en järnfyra upp till en knallhård green. Men så jobbar man ogärna. Alltså smackar man oftast på med drivern.
En av få gånger jag inte slog driver var på hål 4. Vatten till vänster, bunkrar till höger och tio meter fairway i mitten.
Hål fyra från greenområdet och bakåt. Notera förutom hur smalt det är och hur vackra pinnarna är på Elisefarm!
Greenområdena var kul. Elisefarms greener är medelstora och det finns gott om roliga pinnar att sätta. Banan var i perfekt kondition. Ruffen straffar, men var inte omöjlig, man hade dock velat leta lite mindre boll. Det ska gå med dylika gräsarter. Greenerna var något för tröga puttningsmässigt, men sammantaget är det en mycket, mycket bra golfbana helt enkelt. Kanske en av Sveriges tio bästa. Ge mig en runda till så får vi se.
Besöker ni Elisefarm, så håll er i spel från tee...
Artonde hålet med det mysiga klubbhuset i bakgrunden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar