Banan är en behaglig upplevelse från gul tee, mycket mindre skräckinjagande än vad man kunde tro. Skicket är förträffligt. Från känslan att gå på en sviktande, mjuk, greenlik fairway till perfekta greener (dock ej så snabba) och vackra bunkrar med perfekt (alltså lite) sand. Sommarens regn är nog en fördel, för Stadium Course spelbarhet - greenerna tog verkligen emot bollarna.
Lätt att hitta bollen i ruffen, men svår att spela ur. Underbart. Sen kan man inte begära att alla svenska banor ska ha bevattning i ruffen. Men jäklar vad lite boll vi letade.
Som helhetsupplevelse med banans kondition, dom overkligt många banarbetarna, infarten till slottet, själva slottet och faciliteterna däromkring som ett halfway house som man passerar minst 4 gånger så tror man knappt man är i Sverige när man spelar. Eller bara en sån sak som en vacker bro:
Lägg därtill samklangen med naturen, som på 15:e hålet, dogleg-parfemman längs Mälaren där fiskmåsarna befolkar hela fairway. Dom kraxar och flyttar sig efter hand som man spelar hålet. Och så vattenvyn på det. Hur vackert och mäktigt som helst!
Oavsett färg på tee finns det val att göra och fairwaybunkrar i spel. Carrar jag över fairwaybunkern på 10:an? Var skär jag vattnet på 9:an eller 13:e osv? Stadium Course ställer frågan till dig och du måste leverera. En sån sak som att ett andra slag på ett par 5-hål kan vara det svåraste. Var livrädd på 9:ans dito när jag i motvind skulle pricka ytan mellan fairwaybunker och vattenhinder med en järnfyra.
Tycker varenda hål är bra på Stadium Course. "TV-hålen" spelade jag med ett leende på läpparna. Håller 1:an som ett riktigt bra öppningshål, andra favoriter på banan är 8:an med sin dogleg och sina fina avrinningsytor, 2:an, 5:an, 6:an och 10:an som är några grymt fina par 4-hål och 13:e med sina många spelmöjligheter är otroligt kul. 15 och 16 är också jättefina golfhål. Och 17 är 17 (mer om det sen)...Från svart tee skulle jag nog värdera 18:e lite högre. Från gult är det inte riktigt en värdig avslutning
Personligen blir jag sinnessjukt inspirerad av att spela banor i sån här miljö och med Bro Hofs toppskick. Klöv fairway första tre hålen och började stabilt. Bollen tittade ner i koppen för birdie på hål 5 och 6 och jag tänkte att man får inte så många chanser på Stadium course. Men det fick jag.
Gjorde dock några grejor som jag aldrig gör på en golfbana: råtoppade en pitch, cleanade ett bunkerslag, som ledde till dubbelbogeys på hål 8 respektive 9.
Missade up and down för par på 10:an, men lyckad dito på 11:an och sedan birdies på på hål 12 och 13. +5 totalt så långt. Hade bogeys med mersmak på motvindshålen 14 och 15. Up and down på 16:e för par. +1 hål 10-16. Och sen gick jag hål 17 och 18 på +6. Signaturhålet 17:e var 130 meter till pinnen idag och storm motvind, men jag trodde aldrig att mitt slag var kort ögreenen. Jag tror till och med jag skrek "ner!" 17:e är det enda hålet som är precis så skrämmande som jag trodde. Hade en bra första sving, men det hjälpte inte. Tydligen. Sen att jag sätter en från dropzonen i vattnet också... Nog om det.
Svinarg när jag gick av 18:e Fick 37 poäng, men hade 36 poäng efter 16 hål...
Hade planer på att titulera mig 7-handicappare efter dagens rond.
Ett av mina kortsiktiga mål är att hålla bollen i spel bättre. Det gjorde jag verkligen idag. Fairwayträffövningen har gett något iallafall. 7 av 14 fairways och fairway på hål 5 och 12 "tog slut". Dom bollarna var mitt i banan. Statsen i övrigt:
4 av 7 up and down
7 av 18 greenträffar
32 puttar
Vill upp i 50% på alla stats och ligga på 30-32 puttar.
Det som däremot knäcker mig med dagens rond är att katastrofhålen fortfarande kommer på varje runda. Måste hålla ihop det! Nästa mål.
Men för att summera banbesöket: det här ÄR Sveriges bästa bana. Spelvärdet är mycket högre än vad jag har blivit skrämd att tro, kanske för att jag slår ganska långt. Det är värt pengarna att spela. Jag kommer att spela här igen - snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar